- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
201

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göra sig besvär. Så slog oförmodadt ett bref från Julia
ned i hans köpta sällhet och väckte honom. Han rusade
ut och gick gata upp, och gata ned i vårregnet för att
komma till klarhet med sig själf, men fann blott, att hela
hans inre råkat i ett oredigt virrvarr. Nåväl när ingenting
annat hjälpte, bort ur allt det här med dess smuts och oren-
lighet, hemåt igen till vintern och den friska, kylande, rena
luften där uppe i norden.

Sven sprang i förbigående upp till en bekant — kanske
en vän — som lofvade att taga vård om de tre taflor,
hvilka voro anmälda till »salongen»; om det gält hans lif,
hade han ej förmått stanna en dag längre. Han tänkte till
och med resa som han gick och stod utan att ens taga af-
sked af henne — åh fy! — men fann det ogrannlaga och
återvände hem sent på aftonen.

Hon låg redan och sof så hårdt, att han måste väcka
henne.

— I morgon reser jag. — Hör ni inte, Katharine?
I morgon reser jag.

Hon gäspade och sträckte lättjefullt på sig.

— Hvad var det? — Jaså han reste sin väg, nå det
var visst värdt att väcka henne för att tala om den saken,
kom han inte igen mer, så begrep hon väl det af sig själft.
— God natt, m’ami!

Det kändes, som om någon kastat ett ämbar iskallt
vatten öfver honom. Och mot den där hade han gjort sig
besvär att vara finkänslig, en sak, som kvinnorna sällan
förstå, emedan de finna den ansträngande på grund deraf att
den ibland minskar deras triumfer. Han stirrade häpen på
det vackra hufvudet, som hvilade mot kudden. De rosenröda,
lätt böjda näsvingarne höjde och sänkte sig regelbundet för
hvarje andedrag, och för en minut sedan hade han underrättat
henne om sin afresa, och hon sof redan. Och han, som
inbillat sig, att hon hållit af honom något litet, han kunde
väl ej tro annat, då han såg fördjupningen i kudden efter sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free