- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
204

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mar, hvilka tillbringade sin dag med att göra så litet som
möjligt för att sedan roa sig desto grundligare; och alla
styrde de kosan till närmaste restaurant, där punschen vin-
kade och toddyvattnet ångade. Mat, sprit och nikotin . . .
se där det för dem högsta begreppet af njutning och bekväm-
lighet. Och källarlokalerna fyldes till sista plats, hela fa-
miljer drogo i högtidlig procession till guldkrogen för att
le åt en tribungycklare eller en trikåföreviserska, hvars
halfidiotiska slagdängor ingen begrep, men åt hvilka de just
därför skrattade . . . och så sväljde, sväljde, sväljde de.

— Skål bror!

— Skål själf!

Det var det hufvudsakligaste af konversationen från kl.
sju till tolf. Kanhända en tvätydig anekdot fylde ut pau-
serna mellan musiknumren, men hade någon åstadkommit
en dylik kraftyttring, måste han naturligtvis ur punschbu-
teljen hämta ny styrka, och så sväljdes, sväljdes, sväljdes
det om igen. Hela denna skock af stadens gyllene ungdom,
som så vidt möjligt är prutar fem öre på veckans tvättnota
men aldrig saknar en tiokrona, när det gäller mat och sprit,
tillbringade sina kvällar på oföränderligt samma sätt, för-
därfvade sina magar, sina nerver och sitt lifsmod och vände
åter halfrusig och förslöad för att söka några timmars väl-
behöflig hvila och längta efter nästa aftons »njutningar».

— Hm! — Sven log försmädligt, där han gick. När
man sett Daru, typen för en fransman, arbeta och roa sig,
då visste man, hvad bägge delarne var, men här . . . här
blef själfva nöjet arbetsamt.

Lugna, stillsamma menniskor, funnos väl äfven, men
de syntes icke utomhus, de tryckte ej någon prägel på guld-
krogarnas och varietéernas stad, de skymdes bort af den i
sin njutningslystna slöhet försjunkna massan, visserligen
minoriteten, men dock den minoritet, som skulle ärfva fram-
tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free