- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
208

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja en, som inte odlas numera. — Hör du, Bagge,
jag begriper inte, hur en ung man som du — ty du är ju
inte gammal än — kan se allting i svart. Du är född humo-
rist, du är till och med kvick ibland, och likväl jobbar du
uteslutande med brott, olyckor och motgångar, som funnes
det ej annat att tala och skrifva om. Jag behöfver inte
fråga dig, hvad din roman skall behandla för ämne, jag
anar det på förhand. En hjälte, som lider af tidens sjuk-
dom: dåliga nerver och dålig matsmältning, en stackare,
en odåga, med ett ord riddaren af den sorgliga skepnaden
moderniserad; en hjältinna, som sträfvar efter idealet, sitt
ideal vill säga . . . det gamla, kända, missnöjd med allt och
alla äfven sig själf, och ett dussin bipersoner, ett par karri-
kerade, resten tråkiga; har jag gissat orätt?

— Neej, men sådant är lifvet unge man.

— Misstag, gamle gosse, lifvet är fullt af solsken och
glädje för den, som ställer sig i ljuset. Håller man sig
däremot envist i skuggan blir man färgblind och ser allt i
grått. — Spärra upp öronen, skall jag säga dig en sak!

— Hvad då du?

— Jo det är märkvärdigt, hvad de flesta saker äro
lätta, blott man tager dem lätt.

— Hm!

— Hm . . . hm ja, härmade Sven, som började blifva
varm. — Tro mig, jag vet, hvad jag säger. Jag har tänkt
på allt detta, isynnerhet nu under hemresan, jag har haft
särskild anledning därtill. Äfven jag har varit på väg att
blifva misantrop, men när mitt dåliga lynne hotade att taga
öfverhand, skakade jag nedslagenheten af mig och lofvade
att aldrig mer — hör du det! — aldrig mer låta missmo-
det vinna seger på lifsglädjens bekostnad.

— Hm! hostade Bagge för andra gången.

Sven fylde glasen, klingade med honom, drack och
fortsatte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free