- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
210

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligtvis för nya, ehuru de äro äldre än våra farföräldrar.
— Jo genom att bedraga mig själf. Daru, den store,
verldsberömde, fattige Daru, höll på att gräfva bort grun-
den under mina fötter. Jag trodde honom, han ägde ju
lifserfarenhet, men genom att låta mig bedragas, lärde jag,
hur man undviker det. Och när jag lärt det, föresatte jag
mig en sak: att blifva lycklig. Har inte också jag rättig-
het att fordra min andel af lyckan? — Joo du. Jag ämnar
äfven taga ut min del däraf, därför kom jag hem igen, nu
vet du det.

— Skål! Och måtte du . . . lyckas!

— Tack! — Ser du, jag känner liksom ett behof af
att vara öppenhjärtig i afton, jag kan gerna säga dig allt.
— När jag lämnade Paris för några dagar sedan, var jag
en bruten man. Jag såg allting grått i grått, jag var olyck-
lig, misströstade och väntade blott det sista slaget, som
skulle krossa mig fullständigt, man vill ju ibland plåga sig
själf till det yttersta. Men under vägen blef jag smånin-
gom en annan. Jag såg både glada och sorgsna männi-
skor, och ehuru jag ansåg mig endast böra sympatisera
med de senare, drogs jag oemotståndligt till de förra. Jag
började tänka riktigt grundligt, något, hvarmed jag ej be-
svärat mig förut, och när jag gjort det, vände jag ut och
in på mitt eget jag — det är ju modernt nu för tiden. —
Fy tusan så mycket skräp och dam, jag hittade, welt-
schmerz och sådant där . . . och allt låg som ett tjockt,
tungt lager öfver min lefnadslust och mitt framtidshopp
och hotade att kväfva hvarje bättre känsla. Där funnos
gamla sanningar och nymodiga lögner blandade om hvar-
andra, kraftlöshet och floskler, en smula samvetsagg och
mycket misströstan samt en hel del annat, och djupt ned
på botten till hälften förkväfdt och nästan oigenkänligt låg
mitt bättre jag bortglömdt och kippade efter andan. I hvarje
människas lif gifs ett ögonblick, då man går till rätta med
sig själf, och då gäller det att samla sin energi, ifall man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free