- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
212

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har en gång älskat mig, fastän det är möjligt, ja troligt,
att min frånvaro kommit henne att glömma det, men jag
skall lära henne att göra det på nytt. En gång för myc-
ket länge sedan påstod du, att man äger sin frihet, misstag,
gamle vän, hjärtat äger ingen frihet. Jag har lärt mig
inse, att det fins en nödvändighet, som förmår tvinga en i
allt annat viljestark man att undergifvet lägga sitt öde i en
kvinnas lilla svaga hand endast därför, att den handen är
hennes, som hans hjärta utvalt. Säg gerna att vi äro
omaka, att vi ej passa för hvarandra, jag känner och vet,
hur otänkbart det är att lefva utan henne. Mitt hjärta och
min hjärna ha råkat i strid med hvarandra, och hjärnan
blef naturligtvis besegrad, det går alltid så. Invändningar
och skäl tjäna till ingenting, och du kan icke ens säga mig
hälften af det, jag ej redan sagt mig. Hjärtat har ingen fri-
het längre, sedan det på nåd och onåd gifvit sig. Det är
nu den kraft, som hufvudstupa drifver mig mot det, min
hjärna en gång förkastat. Och det oaktadt, vet du, är jag
glad däråt, gladare än jag på länge varit. Jag står inför
afgörandet och jag är viss på mig själf, skulle jag då inte
vara viss äfven på henne? Här är inte fråga om öfver-
eller underlägsenhet å någondera sidan, här är det blott
fråga om en sak: att jag älskar henne och ingen annan.
Jag vet ju också, att hon hållit af mig, jag skall väcka hen-
nes gamla känsla till lif igen, och jag är så viss att lyckas,
att jag inte en gång kan tänka mig möjligheten af ett ne-
derlag. Nu vet du, hvarför jag är så glad och stolt och
därför tackar jag dig, att du ingenting sagt om henne. —
En sak, om du händelsevis träffar henne före mig så nämm
ej, att jag kommit hem!

— Tycker du inte, att det strider mot din — hur skall
jag säga — din filosofi?

— Kanhända, men det ingår i min plan att taga henne
med öfverraskning. — God natt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free