- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
214

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bäste hvardagsmänniska och hon skall med förundran be-
skåda porträttet, lägga bort det, och fastän en med starka
röstresurser och goda lungor begåfvad talang förklarat bil-
den stå sanningen så nära som möjligt, säga, att hon förut
aldrig sett ett enda af dessa mästerligt återgifna drag.

Nej fins det smuts, behöfva alla därför ej vara smut-
siga. Misstag, fel, till och med brott äro möjliga, men i
nio fall af tio är bevekelsegrunden till dem icke den sämsta.
Misstaget kan urarta till ett fel och felet kan blifva ett brott,
men trots detta är den, som misstagit sig — på andra eller
sig själf — och felat icke alltid brottslig. Människan är ej
skapad fullkomlig, hon har i stället erhållit förmågan att
höja sig öfver misstagen och deras följder, och i stort sedt
uppväga förtjänsterna hennes brister, åtminstone borde de
kunna det. Man gör rätt i att blotta det dåliga och väcka
afsky därför, men det rotas ej ut genom att oupphörligt
omtalas.

— Hvad nu då, sade Bagge halfhögt — är det jag,
som gått här och tänkt allt detta. — Han gjorde en grimas
och höjde trött på axlarne. — Lifvets bitterhet och ve, de
ständigt omtuggade fraserna, som varnande upprepas för
de unga, hämmade deras utveckling i rätt riktning och lade
band på deras entusiasm . . . lifvets bitterhet och ve, sade
han ett par gånger efter hvarandra och för hvarje ny gång
med allt större och större nedslagenhet. — Hvad tjänade
det till att bråka och äflas? — Men knappt hade han klädt
denna tanke i ord, förrän hans inre reste sig däremot. —
Hvarför låta skuggorna vinna terräng på ljusets bekostnad?
I hvarje människas lif förekommer ett ögonblick, då hon
tvingas att gå till rätta med sig själf, hm! hvar hade han
hört det yttrandet? — Jaså Sven . . . aha! . . . Nåväl han
stod inför en möjlighet att ränsa bort ogräset ur sin själ
och han ville göra det genast, ty skedde det ej nu, kände
han, att den gamla slappheten skulle förlama hans viljekraft
och göra honom lik de flesta andra . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free