- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
215

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bagge befann sig utanför sin bostad och sprang raskt
uppför trapporna, sedan han öppnat porten. Han hade ej
arbetat på flere dagar, det borde ej vara ur vägen att göra
något, om inte för annat så för omvexlings skull. Han
gick in i de bägge välkända rummen, tände skrifbordslam-
pan, tog fram ett digert manuskript och satte sig lutad öfver
detsamma, icke för att skrifva vidare utan för att stryka.
Med ett energiskt drag kring sin eljest veka mun fat-
tade han pennan och strök ett långt, svart streck öfver
första sidan. De följande tio delade samma öde, han strök
obarmhertigt och utan uppehåll mumlande.

— Inte grått längre . . . inte grått . . . jag ämnar också
bli soldyrkare.

Först då dagen grydde släppte han pennan, reste sig
från bordet släckte lampan och uppsökte sin bädd. Men
tankarne tumlade om hvarandra i hans hjärna och nu, när
det var gjordt, ångrade han sin hetsiga ifver att kassera.
— Hm! Af hela manuskriptet var det blott fyra korta
repliker, som funnit nåd för hans ögon, det var mindre
än intet. Bagge skrattade ironiskt åt sig själf, hade han
begått en dumhet eller ej? — Ja, svarade han vresigt,
men . . . men . . . asch, han ville ej tänka därpå. Han
borrade ned hufvudet i kudden, drog täcket öfver öronen
och försökte sofva, men icke en gång det lyckades för
honom. Han småmumlade i mörkret, svor emellanåt och
slutade med att förarga sig öfver sin mottaglighet för in-
tryck. Stämningarne växlade dock snabbare än hans tan-
kar hunno följa, när han rätt öfverlade, kanske det ej var
så oäfvet att ha skakat af sig allt det gamla, hvarför skulle
egentligen han, som hörde till de unga och glada, öka
gråkappornas antal? Ifall han rent utaf skulle börja om
igen från början, stryka ett streck öfver det förflutna och . . .
hm! den saken tål att sofva på.

Men ännu långt efteråt låg han vaken, stirrade rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free