- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
220

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men knappt hade hon tänkt det, förrän hon skrämd
ryckte upp sig ur sin slapphet. Var hon redan trött, hur
skulle det då gå längre fram?

— Det går långsamt för dig, Julia, sade fadren en
dag. — Du kommer ju inte ur fläcken, tillade han missnöjd,
innan hon hunnit svara.

Äfven han sköt på . . . nåja så godt först som sist,
det tycktes vara oundvikligt.

Då hon infann sig hos direktören för att rodnande och
stammande bedja om sin roll — hon sade verkligen sin —
flinade Ahlström godmodigt och svarade.

— Jag här redan tänkt på saken, min lilla vän. Se
där är en lunta så länge, tag den!

Han räckte henne ett tunnt häfte, och för första gån-
gen höll hon den efterlängtade och åtrådda rollen i sin
hand, men hon visste, hvad den kostade och stod förlägen
kvar midt i rummet för att höra den mäktige förkunna sina
fordringar. Men direktören tycktes alldeles icke tänka
därpå, med ett nästan ringaktande uttryck i sina små grå
ögon mönstrade han henne och yttrade skrattande, som om
han läst hennes innersta tankar.

— Ja det är ingenting mer lilla vännen. F-n är i alla
fall inte hälften så svart, som man målar ut honom.

Julias första intryck var tacksamhet. Hon drog ett
djupt, befriande andedrag, hon kände det, som hade hon
oskadd undsluppit en stor fara och skyndade därifrån med
sitt rollhäfte tryckt mot barmen glad öfver, att hennes fruk-
tan visat sig grundlös. Rädslan var försvunnen, men i
dess ställe infann sig något annat, som det blef henne svårt
att förklara. Till en början var det blott lättnad, men
snart stördes sinnets jämnvigt på nytt. Det låg ju ringakt-
ning i direktörens blick . . . ja hon hade ej misstagit sig,
han försmådde henne.

Var hon ful eller . . . Tänk om hon sörjt öfver Svens
afresa, så att hennes skönhet lidit däraf!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free