- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
223

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någonting ohörbart och direktör Ahlström knotade högt.
Julia märkte det men gjorde icke ens ett försök att rycka upp
sig ur den egendomliga dåsighet, som höll henne fången.

Under andra mellanakten fann hon fru Bergman grå-
tande bakom fonden. Julia stannade skadeglad, ty hon
betraktade alltjämnt primadonnan som sin fiende.

— Jaså det är ni barn, sade fru Bergman matt och
utplånade hastigt spåren efter sina tårar.

Julia stod i begrepp att gifva ett skarpt svar, det för-
tröt henne att ständigt höra sig kallas barn, men hennes
goda hjärta segrade, det måtte vara en stor sorg, som
kunde frampressa dessa strida tårar i den firade primadon-
nans vackra ansikte.

— Är ni sjuk, fru Bergman? frågade hon nästan blygt.

— Ja, men . . . men spela måste jag ju ändå. — Hon
reste sig, strök det oordnade håret från tinningarne och
gick därifrån, ty regissören ropade sitt: plats, plats! på
scenen.

Ett par dagar efter denna obetydliga händelse öfverra-
skades Julia af att fru Bergman en kväll förtroligt trädde
sin ena arm under hennes och bjöd henne hem till sig.

. . . vi äro ju kamrater numera, slutade hon med en,
som det föreföll litet tvätydig betoning.

Julia visste ej, hvad hon borde tro om denna plötsligt
visade vänlighet, och ämnade svara ett kort nej, men nyfi-
kenheten blef henne öfvermäktig, att se fru Bergmans hem
borde blifva mer än ett nöje. Hon tackade artigt för den
ofantligt stora äran, från att afskjuta denna trubbiga pil
förmådde hon ej afhålla sig.

Fru Bergmans bjudning för några utvalda bland kam-
raterna vid teatern blef lika bullrande som tråkig. Direktör
Ahlström lade tydligt i dagen, att han ansåg sig icke blott
som fruns utan äfven som husets oinskränkte herre. Han
intog hedersplatsen vid bordet, kommenderade jungfrun,
som serverade rätterna, och pikade sin vän Bergman, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free