- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
225

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Är det ni barn? — Den afundade primadonnan låg
snyftande på en soffa. — Jaså ni kommer verkligen till mig,
ni stannar inte hos honom?

— Jag? — Åh fy! — Knappt var det sagdt, förrän
Julia insåg, att det nästan låg en förolämpning i detta ut-
rop, och för att godtgöra sitt fel tillade hon brådskande.
— Säg håller ni verkligen af honom?

Fru Bergman reste sig upprätt och en blixt af vrede
sköt fram ur hennes stora ögon, då hon svarade.

— Jag . . . nej jag . . . jag . . . Hon afslutade ej sitt
svar, hon litade synbarligen ej på den unga flickans
medkänsla.

Julia trodde sig begripa, att fortsättningen af hennes
mening skulle lydt . . . hatar och afskyr honom . . . och
fortfor utan att fatta, hvarifrån han tog sin djärfhet att så
hänsynslöst tränga in i en annans förtroende.

— Och likväl tillåter ni honom att . . . att . . . Icke
heller hon afslutade sin mening.

— Måste jag inte det, skrek fru Bergman häftigt. —
Ni vet inte ni, hvad det vill säga att en gång hafva varit
något och se, hur allt glider ifrån en. — Och liksom om
hon insett det fruktlösa i att söka dölja sin hemlighet tillade
hon vredgad. — Jag är gammal nu. Min tid har varit,
men vore det inte för barnens skull, då . . . då . . . Hvad
skall det blifva af dem, ifall jag slutar vid teatern?

Med ens förstod Julia, hur obarmhertigt lifvet farit
fram med den andra, och lydande sin första ingifvelse ka-
stade hon sig på knä bredvid soffan, slog armen kring fru
Bergmans lif och drog henne tröstande intill sig jollrande.

— Stackars liten, stackars liten! — Något annat fann
hon ej.

Viljelös som ett svagt barn lät fru Bergman henne råda,
stödde hufvudet tungt mot Julias skuldra och så följde stöt-
vis i afbrutna meningar en sönderpinad själs bikt. Det blef
en lång historia om förödmjukelse och förnedring blandad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free