- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
226

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med näringsbekymmer och motgångar, rädsla för ålderdo-
men och röstens förlust, stort och smått om hvartannat.
Det fans ej en skymt af hopp i denna tröstlösa berättelse,
icke en enda ljuspunkt. Och tröst var Julia ej i stånd att
erbjuda, hon kunde endast blanda sina tårar med den andras.

— Ha ni gråtit ut snart? frågade direktören i dörren.
— Herre gud Constance, hvad är det där för dumheter!
— Och du sen, vände han sig tvärt till Julia — hvarför
sitter du här och lipar?

— Jag vet inte, att direktören har någon rätt att kalla
mig du, svarade hon retad af hans brutala ton.

Han höjde otåligt på axlarne.

— Jag säger du, åt hvem jag vill, nu vet du det.

— Gå bara! hviskade fru Bergman bedjande i hen-
nes öra.

Julia gick tigande, hon hade i en hast fått mycket att
tänka på. Baksidan af det lif, hon alltid beundrat, skrämde
henne. När den firade, afundade primadonnan lät sig mar-
teras så grymt, hur skulle det då gå en annan, som knappt
ägde hälften af hennes förutsättningar att lyckas? Hon
visste ej, när det blifvit klart för henne, men nu insåg
Julia, att fru Bergmans röst var bedårande vacker och att
hennes skönhet . . . Hon rodnade öfver hela ansigtet och
satte sig vid ett fönster för att se ned på gatan.

— Barn, hvad säger du om medaljens frånsida? frå-
gade Stedt med en orolig darrning på sin väl skolade röst.

Hon svarade ej, i hennes öron ringde oupphörligt det
sönderslitande: för barnens skull, för barnens skull.

På kvällen kände Julia en förlamande trötthet, som
kom henne att svigta, och från den stunden infann sig
samma tryckande känsla ofta, allt för ofta.

Fru Bergman hade svårt att äfven med sin kvinliga
stolthet till hjälp dölja det lidande, som plågade henne och
för Julia öppnade hon stundom sitt hjärta, där stora sorger
och små bekymmer togo samma plats. Den unga flickan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free