- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
228

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förflutna. En tid räknade hon dagarne, men upphörde
snart därmed, hvartill tjänade det, ännu återstod ett helt,
långt år till Svens återkomst, Sven . . . jaså Sven . . . Det
föreföll henne besynnerligt, att hon, som blott undantagsvis
tänkt på honom, sedan en tid tillbaka börjat i minnet ge-
nomgå den del af sitt lif, som daterade sig från deras
bekantskap. Ända in i de minsta detaljer delade hon sön-
der allt, log ömkande åt den naiva okunnighet, hon nästan
ständigt visat, . . . och alltid ändades hennes tankegång
med ett klagande.

— Ett helt, långt år, och jag, som är så trött . . . så
trött . . .

— Jag måste rycka upp mig, yttrade hon en dag och
därmed gick hon till direktören för att lemna igen sin sista
roll. Stedt hade nog rätt, hon behöfde hvila. Hon gaf
ej akt på den ofantliga skilnaden mellan förr och nu. Förr
ansträngde hon sig för att komma fram, nu gjorde hon det
för att få hvila ut. Och så följde kallt och entonigt hennes
bekännelse.

— Jag är trött.

Direktör Ahlström väntade, att hon skulle säga något
mer, men då ingenting följde brummade han kärft.

— Constance vill väl ha ett förskott nu igen, kan jag
tro, hon måtte inbilla sig, att jag snyter pängar ur näsan.

Julia svarade ieke, hon satt orörlig och stirrade fram-
för sig.

— Hur är det? frågade Ahlström till slut.

Julia hann ej svara, för öfrigt hade hon antagligen ej
gjort det, en knackning förkunnade, att en besökande vän-
tade.

Ahlström öppnade munnen till ett: stig in! men innan
han slungat fram det, gick dörren upp och Sven stod på
tröskeln. Direktören böjde hufvudet till en hälsning, men
den främmande var nog oartig att ej se honom, med strå-
lande ögon gick han rakt mot Julia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free