- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
231

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad är det barn, ni ser så glad ut? sade hon med
släpande röst.

— Min fästman . . .

Det var säkerligen ett minne från hennes egen ung-
dom, som dök upp för den fordom firade primadonnan,
ty utan att tänka på det litet löjliga i sitt beteende slog
hon tillbaka den vida supékappan och omfamnade Julia.

— Ni är lycklig ni, barn, sade hon sakta. Men icke
ens i denna stund förmådde hon frigöra sig från sina be-
kymmer och hviskade. — Hvad svarade han? — En nick
uppåt direktör Ahlströms privata rum tydliggjorde hennes
mening, och äfven utan denna åtbörd skulle Julia förstått
henne, fru Bergmans röst blef alltid hväsande och grumlig,
när hon talade om sin tyranniske älskare.

— Kors . . . Julia rodnade — det glömde jag alldeles.

En förebråelse sväfvade på fru Bergmans läppar, men
hon kväfde den med en suck.

— Så är det alltid, mumlade hon otydligt — när man
själf är lycklig glömmer man . . . och med en liten änd-
ring i tilltalsordet upprepade hon ännu en gång — du är
lycklig du, barn — samt for smekande med båda hän-
derna öfver Julias lena kinder.

Det var första gången, hon användt detta förtroliga
tilltalsord. Julia rodnade belåten öfver, att det skett just
nu, Sven borde förstå, att hon hunnit långt, då den förut
afskydda primadonan nedlät sig att visa en dylik för-
trolighet.

— Jaa, svarade den unga flickan innerligt.

Fru Bergman nickade åt henne, presenterade en af
sina ståtligaste primadonnanigningar för Sven, öppnade
dörren till scenen och lemnade dem.

De bägge unga, som ännu ej pröfvat lifvet, kände att
någonting af tillvarons tragik skridit förbi dem i och med
detsamma de glada operetternas primadonna gått och ett
visst vemodigt allvar blandade sig för en stund i deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free