- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
235

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon nickade ånyo och besvarade i detsamma en för-
bigåendes helsning.

— Hvem var det Julia?

Han heter Stedt, svarade hon lugnt. — Det är komi-
kern vid teatern.

Sven rodnade och vände sig om för att betrakta den
andre, ty han hade erinrat sig Bagges bref.

Stedt, som obeslutsamt stannat, kom fram till dem
och artigt lyftande på hatten började han.

— Jag såg, att ni betraktade mig, herr Berger . . .
Ja blif inte förvånad, fröken Svan har ett par gånger nämnt
ert namn, jag känner er redan. Han smålog som en gam-
mal vänlig farbror mot ett par oförståndiga barn, och Sven
kände, att han tryggt kunde lita på mannen framför sig,
han räckte honom handen och sade enkelt.

— Det gläder mig att göra er bekantskap, herr Stedt.

Julia såg öfverraskad på de bägge männen, som möttes
för första gången och likväl hälsade hvarandra som ett par
gamla bekanta.

Stedt smålog på nytt och bugade sig artigt, innan
han fortsatte.

— Jag hade ej väntat att tväffa er så snart, herr Berger,
enligt fröken Svans utsago skulle ni ej komma hem på ännu
ett år. Som ni hör, har jag delvis erhållit er fästmös för-
troende, och jag vågar tryggt påstå, att till en sämre för-
trogen kunde hon ha vändt sig. Ser ni, herr Berger, vid
teatern är det ibland ganska kinkigt att reda sig och stundom
är det bra nog att äga en god vän. Jag har varit en vän
för fröken Svan . . . ja ja på vederbörligt afstånd förstås,
Stedt är ju en gubbe numera — han skrattade mjukt och
vänligt — och för att visa er, att jag inte har någonting
emot att blifva äfven er vän, skall jag anförtro er min
stora hemlighet.

Sven såg orolig ut och Julia bleknade något. Stedt
märkte det men tillade lugnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free