- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
236

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Slumpen kastar boll med oss menniskor, och följden
däraf blir, att vi i allmänhet ej göra annat än misstaga oss.
Herr Berger, ni rynkade nyss ögonbrynen — den gamle
komikerns leende blef mildt ironiskt — till gengäld därför
skall jag berätta en del af min historia. — Han höjde
lekande pekfingret mot dem. — En liten vacker flicka satt
en gång med tårar i ögonen och läste ett bref från en ung
man, som hvarken måtte ha varit artig eller . . . eller
uppriktig, kunna vi ju säga, hvarför skulle hon eljes ha
gråtit?

Julia blickade ängsligt från den ene till den andre,
men Stedt tycktes ej gifva akt på hennes oro, och Sven
föreföll smittad af komikerns blida älskvärdhet, äfven han
log väntanstullt.

Efter en halft skalkaktig, halft forskande blick på Julia
återtog Stedt.

— Nu komma vi till min hemlighet. Det där brefvet
hade jag skrifvit, ett mycket dumt och elakt bref . . . Ni
ursäktar väl, att jag tager er tid i anspråk, herr Berger,
men nu har jag en gång börjat, och jag är pratsjuk som
alla gamla gubbar . . . Det är ungefär tjugufem år sedan
det hände, men jag kommer att minnas mitt misstag, så
länge jag lefver, ty följden däraf blef, att jag än i dag är
ungkarl och att hon gifte sig med en man, som ej förstod
hennes värde. Som ni hör, har jag anledning att minnas
mitt bref . . . Jag ser, att ni blir otålig, fröken Svan, ni
begriper rakt inte, hvad jag menar med att stå här och
berätta dylika allt annat än trefliga historier. Ja vet ni,
jag begriper det knappt själf — det fina leendet gled ånyo
öfver hans markerade ansigte — men det är väl med mig
som med de gamla tröttkörda åkarhästarne, har jag en
gång börjat, är det nästan omöjligt att stanna. Hvad jag
egentligen vill säga, frågar ni, fröken Svan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free