- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
237

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han stannade en stund och ehuru han direkt vände sig
till Julia, insåg Sven, att hvarje ord var ämnadt åt honom
och lyssnade uppmärksamt.

— Jo ser ni, hvar gång jag ser en ung dam stödja sig
mot en ung mans arm, alldeles som ni nu gör, fröken Svan,
tänker jag på mig själf och på henne och alltid säger jag:
skola också de där två missförstå hvarandra, skiljas åt och
gå hvar sin väg? — Ja nu är min lilla historia redan slut.
Som ni hört, fröken Svan var den hvarken intressant eller
rolig, men den äger i stället den förtjänsten att vara full-
komligt sann. Stedt hade hela tiden talat i en något affek-
terad, trött ton, nu böt han plötsligt om och sade vekt i
det han vände sig till Sven. — Ni kan tacka mig längre
fram, herr Berger!

— Det gör jag redan nu, utbrast Sven hjärtligt och
räckte honom handen.

Stedt blef ej det minsta förvånad öfver hans liflighet,
men hans leende blef ännu vänligare.

— Tack! — Och deras händer tryckte hvarandra kraf-
tigt. — Men nu vill jag ej uppehålla er längre! Adjö! —
Han aflägsnade sig med raska steg, medan Julia undrande
blickade efter honom och tänkte.

— Så besynnerliga de äro bägge två. — Och tyst
tillade hon. -— Jag måtte ännu ha mycket att lära mig.

Sven gick småskrattande bredvid henne, tills han hastigt
utropade.

— Hvilken hederpascha, du!

— Tycker du? — Hon gladde sig åt, att han fält
detta omdöme, det blef liksom en upprättelse för henne,
men så tog nyfikenheten ut sin rätt och hon frågade. —
Sven, hvarför berättade Stedt den där tråkiga historien?

— Det var för att bespara oss en hel mängd ord. —
Och ännu en gång upprepade han sitt. — Hvilken heders-
pascha!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free