- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
238

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans förklaring gjorde saken ännu mer invecklad,
tyckte Julia, men hon var för klok att framställa en ny
fråga.

— Nu ge vi oss i väg långt bort, föreslog Sven. —
Jag vill andas, andas riktigt . . .

— Ja, instämde hon. — Vi gå till Djurgården, säg!

De togo ut stegen och skyndade snart raskt framåt
öfver och omkring vattenpussarne på vägen, som låg där
våt och smutsig i vårsolens sken. Här och hvar slingrade
små rännilar muntert fram mellan tufvor och grushögar
för att söka sig en väg ned till Djurgårdsbrunnsvikens strän-
der, där det ljumma vattnet i sin mån ämnade hjälpa de
oroliga böljorna att befria sig från isens tvångströja för
att sedan deltaga i deras glada fjorårslekar.

Ute vid Djurgårdsbrunn, där det lilla värdshuset ligger
inklämdt mellan vägens krökning, kanalen, skogen och ett
par vanprydande ruckel, tycktes man vänta, att det blida
vårvädret skulle narra de eljes tröga stockholmarne ur sina
vinteriden. Uppasserskan, som mötte dem i förstugan,
föreföll van vid dylika besök, utan att den stereotypt vän-
liga minen i hennes ansigte ändrades, visade hon gästerna
till ett rum.

— Middag, bestälde Sven kort, han hade inga öfver-
flödiga ord för ting af så underordnad vigt.

— År det något särskildt, som önskas?

— Nej bevars, tag hvad som helst!

— Till hvilket pris? trågade uppasserskan försigtigt,
hon ville antagligen ej utsätta sig för att begå ett misstag,
som det sedan skulle vara svårt att rätta.

— Hvad som helst, upprepade Sven ånyo.

Uppasserskan böjde gillande sitt hufvud. Hon försökte
synbarligen leta ut hvad de tvänne glada människorna
voro för ena, men först när Sven på vinlistan pekat ut en
sort, lika dyr som ovanlig, blef hon tillfredsstäld och neg
artigt, innan hon aflägsnade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:41:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hjartefri/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free