Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej men Julia, är du redan här? utbrast modern
då dottern trädde in i rummet, där hon satt och stoppade
en af sin mans strumpor.
— Jaa, är det något underligt . . . Jaså mamma tän-
ker på teatern, så löjligt, det har jag alldeles glömt.
— Har du glömt . . .? — Fru Svan fann sig föranlåten
att slå ihop händerna och så förskräckt, som det var
henne möjligt, stirra på den pligtförgätna dottern, hvilken
dock egendomligt nog hvarken föreföll ledsen eller brydd
öfver denna obegripliga glömska. — Julia, hvad skall
pappa säga, när han får veta det?
— Åh han kommer väl att brumma som vanligt, svarade
Julia obekymrad — men hvad gör det, jag skall i alla fall
sluta vid teatern nu.
— Julia, Julia tänk på pappa!
— Nej men mamma förstår du då ingenting? Sven är
hemma igen.
— Är han? Så roligt!
— Ja mamma. — Och hon kastade sig ned bred-
vid modren, gömde ansigtet i hennes knä och brast i gråt.
— Kors så underligt allting är nu för tiden, yttrade den
gamla — inte alls så som när jag var ung. Vet du hvad
Julia, då jag talade om för min mor, att Svan friat,
drog hon mig i håret och sade: gör hvad du skall
och bry dig inte om något annat, slamsa där! Jag kom-
mer i håg det, som hade det skett i går, och jag blef så
ledsen . . . så ledsen så . . . jag grät också, men inte
som du nu gör kära, lilla Julia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>