- Project Runeberg -  Hjärtats frihet /
247

(1896) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Natur . . . hm! . . . natur, då måtte vi två ha
f—n så olika naturer.

Brunius betraktade honom litet försmädligt under sina
halfslutna ögonlock och sade.

— Det där säger du endast, emedan du för tillfället
är litet förvånad öfver att möta en människa, som inte
bryr sig om andras tycken och åsigter, utan helt och
hållet handlar efter sin egen öfvertygelse. Jag för min
del anser honom göra rätt, och jag kommer att följa hans
exempel, när det gäller något stort förstås. I småsaker kan
man gerna följa med strömmen. — Och med denna eftergift åt
världsmannen Brunius drog målaren med samma namn på
sig de eleganta promenadhandskarne och beredde sig att
gå, sedan han tillagt. — Här vid lag är du hvardagsmän-
niskan, inte han. — God morgon!

Bagge såg filosofisk ut eller försökte åtminstone göra
det. Han gjorde en ansats att tänka, men afstod därifrån,
han kände sig för olustig och dessutom anade han, att han
var en af dem, som blifvit bestämda att i stort som smått
följa med strömmen. Han vinkade slappt med ena handen
och nöjde sig med att säga.

— Jaså du går? God morgon då!

Men Sven gick leende framåt och smågnolade en mun-
ter melodi, som förträfligt harmonierade med hans känslor.
Hvad han nyss sagt om samhällsformerna hade undsluppit
honom utan att han närmare tänkt därpå. Han var icke
den, som onödigtvis bråkade sönder sin hjärna med svår-
lösta problem, men han tillhörde lika litet dem, som togo
dagen sådan den kom, han ansåg det helt enkelt vara sin
skyldighet att utan klagan och missmod underordna sig
dessa former, ty han lefde ju midt i samhället och den,
som vill fram, måste med eller mot sin vilja söka fotfäste i
verkligheten icke på det tomrum, ett förflutet lemnat efter
sig eller ett tillkommande kan skänka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjartefri/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free