Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GYCKLAREN - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h2>I.<h2>
Bohuslänska skärgården. I fonden det mäktigt upprörda
havet. I förgrunden en bergstunga skjutande ut i vattnet.
Morgongryning en vårdag.
Elsa står på berget och spejar ut över havet. Hon är en
tjuguårs fiskarflicka, fattigt klädd i kort, grå vadmalskjortel
och stickad yllekofta, över bröstet sammanhållen av en
tämligen stor silvernål i halvmånform. Armen som hon hållit till
skydd mot ljuset över pannan sjunker långsamt med en
trött, resignerad rörelse. Hon sänker huvudet, förblir några
ögonblick i en modlös ställning.
Så hör hon röster från landsidan, vänder sig om, gör en
hälsande åtbörd, skakar därpå huvudet i det hon antyder
havet.
Strax därpå kommer fyra unga flickor ut på bergstungan.
De äro klädda som fiskarflickor, dock ej så tarvligt som Elsa.
Särskilt är den ena, Brita, Stor-Lars dotter, en livlig, gladlynt
flicka, vida förnämligare klädd utan att dock vara utstyrd.
De skocka sig alla fyra kring Elsa, speja ut åt havet och
diskutera ivrigt utsikterna för fiskeflottans lyckliga återkomst.
Det är Elsa som visar sig mest modlös. De tre andra flickorna
smittas snart av hennes nedslagenhet, men Brita behåller
sin glättighet och söker intala dem hopp i det hon säger till
Elsa:
- Var du bara lugn. I kväll ha vi pojkarna hemma igen.
Och då ska det dansas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
