Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befallande. Bruden kommer åter till synes, tar hans hand. Han
döljer då ansiktet vid hennes axel.
Elsa halvligger i fållbänken. Sömnen är orolig, hon andas
tungt. Gycklaren slår ett sista slag på strängarna, han får
ett lurande drag över ansiktet Han böjer sig hastigt ner över
Elsa, som om han ville lyssna till hennes hjärtas slag.
Ett skimmer av illparig belåtenhet glider över hans ansikte,
Han granskar henne uppifrån och ner, tar så plötsligt den
halvmånformade nålen ur hennes tröja, granskar den belåtet,
söker ivrigt, tar en garnända ur tröjan över hjärtat, drar ut
den, prövar den med tungspetsen och börjar tvinna den
mellan fingrarna i det han drar ut den allt längre och
längre. Pudlarna resa sig på bakbenen och stående med
framtassarna mot varandra på var sin sida om tråden tyckas de
vilja hjälpa honom i arbetet. Han prövar tråden mellan
tänderna, böjer sig så ned och biter av den tätt intill Elsas bröst.
Så tar han ett långt, vigt skutt upp på härden. Slår ett hårt
slag över strängarna.
Elsa vaknar. Hon springer upp, ser sig förskräckt och
yrvaket omkring, stillnar, ansiktet mörknar vid hågkomsten
av drömmen till förtvivlan och lidelse. Hon knyter händerna
och säger:
- Jag hatar Stor-Lars, jag hatar hans hustru, jag hatar
hans dotter. Han håller mig som en slav i elände och hans
dotter vill ta ifrån mig min ende vän!
Gycklaren tar ett skutt fram till henne, lägger fingrarna
på munnen och befaller henne ängsligt att vara tyst. Så lyssnar
han. Även Elsa lyssnar. Hundarna likaså, först vid fönstret,
så vid dörren. Det är tydligt att någon står utanför.
Mycket riktigt. Visserligen är det halvmörkt, men kvinnorna,
med Stor-Lars hustru i spetsen, syns mycket väl där de
smyga kring knuten och lyssna och speja genom dörr och
fönsterspringor. De viska och oja sig.
Inne i stugan ger Gycklaren Elsa ett tecken att vara tyst
och lugn. Han ställer sig framför dörren, sträcker ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
