Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stiga in. Han tände ett par ljus och satte på sig rocken; först
därefter frågade han, vad hon önskade. Vilken fråga! Vad sökte
man i mästermans hus om inte pengar? Och här gällde
det inte småsmulor. Flickan tyckte själv att siffran var
svindlande och hade svårt att få fram den. Femhundra riksdaler!
Hur imponerande den än var, tycktes den dock icke väcka
mästermans förvåning eller misshag. Han smålog, blev dock
genast åter allvarsam, sade:
- Så mycket pengar behöver du nog inte för egen räkning.
Är det mor som sänt dig? Nog visste han, vem som sänt henne,
men det gjorde honom gott att se henne pinas av
hjärtevännens skam. Så sade han:
- Har du någon pant? Något smycke eller dylikt? Det
hade hon inte tänkt på. Hon tyckte att han sett så vänligt
på henne den där gången vid dansbanan - han skulle nog
tro henne på ord och löfte. Ett smycke hade hon ju, men
när hon nu med handen kände den kära tingesten under
klänningen, föreföll det henne rent omöjligt att göra sig av
med den. Hon skakade på huvudet. Mästerman sade:
- Har du ingen pant, så får du ingenting. Jag är en
smula för klok att tro på ord och löfte.
Skamsen och förtvivlad drog hon sig mot dörren för att gå
med oförrättat ärende. Men det var ingalunda mästermans
mening. Han hejdade henne och sade:
- Nå ja - en pant har du ju likafullt. Du har dig själv.
Så stor var den avsky och harm som flickansiktet visade,
att Samuel Eneman för en sekund måtte sluta sina ögon.
Men han var alltjämt lika lugn, då han sade:
- Du ska inte missförstå mig. Jag kunde gott behöva
en tjänarinna; det finns mycket saker här i huset som ska
vårdas och ses om. Jag föreslår att du går i min tjänst
och stannar där tills din fästman kan betala igen pengarna.
Det var ett hemskt förslag men dock rimligt. Och nöden
har ingen lag! Hon böjde jakande sitt huvud. Eneman tog
fram pengarna och gav henne. Han sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
