- Project Runeberg -  Film /
77

[MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. - VI.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- Åh, jag har bara lovat att följa honom i kyrkan, när han
blir så pass folk att en kan sitta i kyrkbänk med honom.

- Aj aj, flicka, suckade mutter, det har han nog menat
på sitt sätt.

Tora svarade:

- Det är synd om honom det. För jag menar det på mitt
sätt.

Ja, nog var det ju synd om Samuel Eneman i det
ögonblicket. Slaget kom oförberett. Han måste stödja sig mot
väggen för att hålla sig uppe. Men hur flickan än dårat honom
och hur vek hon än lyckats göra honom, så fanns det dock
alltjämt kvar en smula av det gamla mästermansvirket. Smärtan
slog om i vrede och hämndbegär. Så småningom rätade han
upp sig i sin fulla längd. Lugn, stolt, föraktfull fortsatte
han sin vandring.

VI.



Och nu begav det sig att vårens lyckoskepp åter löpte in
i hamnen. Det skulle ligga där några veckor för att taga last
och påmönstra ny besättning. Pojkarna, som avmönstrat i
våras därför att hyran tyngde så farligt i fickorna, hade nu
lärt sig att lätta fickor i längden blir tyngre än tunga fickor.
Och då styrman en lördagskväll sattes i land, togo de emot
honom som en räddande ängel. Styrmannen frågade genast
efter Knut. En av kamraterna svarade att Knut väntades till
staden endera dagen men att han troligen ämnade förbli
landkrabba för alltid. Det tyckte styrman var synd på karl.

Ja, nog var han väntad. Han hade skrivit till Tora, att
nu hade han skrapat ihop pengarna och nu skulle han komma.
Det var mästerman själv som räckte henne brevet. Han gjorde
inga frågor. På sista tiden hade han blivit så besynnerligt
ordkarg och trumpen. Tora förstod, att det var någonting i
vägen med honom och hon förstod också att hon äntligen


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free