Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kärleksaffärer förmodade styrman. Och det blev skratt! Då
säger en av pojkarna:
- Men Knut du - vet du inte, att din flicka ska gifta sig
med mästerman?
Knut spritter till, blir ett ögonblick beklämd och förargad,
men lugnar sig och slår bort saken med skämt. Prat!
Mästerman! Jo, det vore en snygg brudgum! Då säger värden:
- Det tör ändå vara sant, för jag vet att mutter Boman
själv givit sin välsignelse.
Nya skrattsalvor, som dock hastigt tystna inför Knuts
ursinniga min. Så lugnar han sig på nytt och vill åter slå
bort historien som slidder sladder. Då lägger värden handen
på hans axel och pekar utåt gatan. Knut reser sig långsamt,
stirrar - så skyndar han bort till trädgårdsgrinden. Några
av kamraterna följa honom.
På gatan komma Enernan och Tora, sida vid sida.
Sannerligen, som de nu gå där, båda i kyrkstass, se de trots
åldersskillnaden inte alls så omaka, ut. Gubben har varit en vacker
karl i sin dar, gestalten är alltjämt oböjd, huvudet stolt buret,
det grå håret missklär icke ansiktet, vars hy är frisk. Tora
trippar sedesamt vid hans sida. Hon ser då alls inte olycklig
ut - och har ju heller ingen orsak: buren skall snart öppnas.
Plötsligt får hon sikte på Knut, och fastän synen icke
är helt oväntad, överväldigar den henne. Hon tvärstannar,
brydd, nästan skrämd. Hon känner sig mellan två eldar, och
den omständigheten att hon skulle återse Knut vid »Cap
Devil» gör henne också beklämd. Mästermans långsynta blick
har för länge sen upptäckt rivalen. Han behåller sitt kalla
lugn. När Tora stannar, tar han henne under armen, böjer
sig lite ner mot henne och säger:
- Kom ihåg ditt löfte. Det är med mig du går i kyrkan
i dag.
Hon nickar jakande; han behåller hennes arm under sin.
Nu se de riktigt ut som fästefolk. Kanske ska de rentav gå
och höra på sin lysning, tänker Knut. Han stirrar oavvänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
