Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brydde honom lika lite nu som förr. Mycket hade han också
att styra och ställa med för att göra hemmet riktigt vackert.
Vidare skulle han köpa lysningspresent. Den vållade honom
mycket huvudbry. Till slut bestämde han sig för en hel
uppsättning korallsmycken, halsband, armband, örhängen -
Gud vet allt. Gubevars han hade ju också varit sjöman i sin
dar och visste en smula, vad kvinnfolk tycker om. Dyrt
var det, men så smakade det också. Han tröttnade inte
att betrakta, fingra på och putsa grannlåten.
Och så skulle ju lysningen tas ut. När Eneman stod där
på pastorsexpeditionen, glodde han allt en smula misstänksamt
på pastorsadjunkten. Den tuppkycklingen såg väl munter ut
för ställets och stundens allvar. Själve prosten, en jovialisk
herre, kom utrullande från sitt rum för att titta på
brudgummen. Han klappade Eneman på axeln, blinkade och sade:
- Jag, som trodde att Eneman var en mäkta klok karl. Och
nu hör jag att han ska gå och gifta sig på gamla dar.
Eneman drog sig åt sidan och gav prosten en ond blick.
Men så löstes det stränga uttrycket upp i ett stort och
knipslugt löje; han klappade i sin tur vördig prosten på axeln
och svarade:
- Jag ska säga prosten en sak. Hade jag inte varit en
mäkta klok karl, så hade det aldrig blivit något bröllop -.
Prosten stod där och såg efter honom, ganska förbryllad
och en smula sårad i sin värdighet
Första lysningsdagen kom. Eneman gick tidigt ut for att
skaffa sig en blombukett; han kunde inte få den nog stor
och grann. Sedan klädde han sig och putsade sig framför en
stor, nyinköpt spegel. Så mycken tid och omsorg hade han
väl inte ens som tjuguårig jungman ägnat sin värda person.
Men resultatet tillfredsställde honom desto mera. Det var
en skinande ungdomligt glad Samuel Eneman som med
buketten i näven, lysningspresenten i fickan lämnade sitt hus för
att begiva sig till »Goda Hoppsudden». Vandringen blev
emellertid icke utan besvärligheter. Redan strax utanför porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
