Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han märkte väl icke ens att mutter, Tora, sjömän, hela
församlingen lämnat honom allena. Slutligen böjde han sig ned
och tog upp korallerna, fingrade på dem och strök dem mot
rockärmen.
Allt från den dagen till bröllopsdagen höll sig mästerman i
sitt hus. När någon nyfiken kastade en blick in genom hans
fönster, sågs han nästan alltid sitta på en och samma fläck,
så där måtte han ha suttit både dag och natt. Påstods.
Och vad han gjorde var lätt både att se och säga: mästerman
grubblade.
Mutter rustade så smått till bröllopet; mycket smått för
resten, ty det var ju inte precis något glädjebröllop, om också
bruden varken fällde tår eller suck.
Så en vacker dag, en riktigt vacker dag ringde Samuel
Enemans bröllopsklockor. Samma dags afton skulle
lyckoskeppet avgå och besättningen hade fått sin sista
landpermission. De samlades mangrant på kyrkbacken - inte för att
ställa till spektakel precis, men nog ville de se och grina åt det
brudparet. Knut, som de försökt att få med sig, hade bestämt
vägrat. Men hur det nu var - som han satt där och
lyssnade till klockorna, fick han en obetvinglig lust att återse
Tora, än en gång innan hav och präst skilde dem åt för alltid.
Han hoppade ned i en jolle och rodde för många hundra
riksdaler - - -
På kyrkbacken hade en massa människor samlats. Till
vänster om stora porten stodo brudens anförvanter och vänner
samt en hel del folk, som Tora hjälpt, mest kvinnor. Till
höger stodo Knuts kamrater och andra sjömän. Nu kommo
bruden, mutter och några släktingar. Folket till vänster
hälsade vänligt, under det att sjömännen höllo sig buttra och
strama. Mutter kände sig illa berörd men bruden visade sig
alldeles okänslig så för vänlighet som för motsatsen; blek
och lugn ställde hon sig i kyrkporten att vänta på
brudgummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
