Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag säger nej i brudstoln. Och till det tör jag vara fin nog,
som jag går och står.
Därmed släppte han de båda förbluffade gamla och steg
fram till de båda unga, som stodo där halvt skamsna, halvt
trotsiga. Eneman vände sig till Tora och sade:
- Du lovade, att aldrig bära annat smycke än den där
medaljongen. Och du brukar ju hålla dina löften, du Tora.
Fast på ditt sätt förstås.
Flickan hängde med huvudet, förlägen. Eneman fortsatte:
- Jo, jag vet ju det och därför har jag lagat medaljongen
och satt den på en annan kedja, eftersom den förra råkade
gå sönder. Och han tog fram medaljongen som han lagat och
fastsatt på korallhalsbandet. Han knäppte det kring flickans
hals, vände och gick. Folk vek åt sidan för honom; prosten
gjorde en tafatt rörelse för att hejda honom men han märkte
det icke.
Den kvällen fram mot solnedgången hissade lyckoskeppet
ankare. Mästerman satt vid sin kikare och åsåg avfärden med
stort intresse, som dock koncentrerade sig på Tora. Det var
någonting han väntade på. Och när nu skeppet styrt ut ur
hamnen, skedde just vad den sluge gubben räknat ut. Tora
stack näsduken i barmen och drog fram medaljongen. Först
kysste hon den, så öppnade hon den försiktigt. Men se! I
stället för fästmannens porträtt innehöll medaljongen blott ett
sammanviket papper - pantsedeln. Matro hon blev häpen och
förargad! Men så brast hon i skratt, knöt nävarna och skakade
dem hotfullt mot mästerman, som myste och skakade av
undertryckt skratt. Nå ja, han blev ju snart allvarsam igen, gubben
Eneman, såg sig om i sin tomma sal och suckade. Men det
goda löjet lämnade honom icke riktigt: det fick han behålla
som minne av sin farliga pant.
Segelholmen, juni–juli 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
