Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla grepos de av den djupaste bestörtning, dock icke fru
Ursula, som lugnt skildrade, hurusom mäster Anton, kort
efter det han inkommit i salen, gripits av en plötslig svindel
och fallit död till golvet. Hon befallde dem att bära hans
kropp in i sovkammaren, dit hon ock själv begav sig för att
ordna den dödes läger och tända ljusen vid hans
huvudgärd. I salen kvarstannade blott Bertrand och några få av
männen.
Bland dessa befann sig en av mästarens lärlingar, och
när han med skygga och förvetna blickar såg sig om i rummet,
där mästarens liv så plötsligt och så hemlighetsfullt utsläckts,
varsnade han den bägare, som fru Ursula fyllt och avsmakat,
och i vars innehåll hon sedan blandat giftet. Han undersökte
bägaren och fann vid dess rand märken av läppar. Genast
meddelade han sina misstankar åt de andra och det tycktes
dem alla uppenbart, att mäster Anton blivit förgiven. De
ordade härom viskande och försiktigt, på det att herr Bertrand
ej måtte erfara deras misstankar, ty i honom sågo de en
medbrottsling. Och hans dystra och förtvivlade uppsyn kunde väl
stärka deras misstankar.
Emellertid smög sig lärlingen in i sovkammaren för att
hämta borgmästaren. Han fann såväl denne som de övriga
männen liggande på knä och andäktigt bedjande för den
dödes själafrid. Främst och närmast dödslägnet låg fru Ursula.
Sedan männen slutat bönen och gjort korstecknet, stodo de
upp och följde lärlingen ut i salen, där de blevo
underkunniga om de hemska misstankar som yppats.
Lämnad allena med den döde, steg nu även fru Ursula
upp, korsade sig och trädde fram till bädden. Då hon såg
den mäktiga gestalten, som bunden i evig orörlighet aldrig
mer skulle söka henne, och då hon betraktade huvudet,
vars ålderdomliga skönhet aldrig mer skulle fläckas av
förhatliga begär, då må väl varje trotsig och vred tanke ha
lämnat fru Ursula och äntligen givit plats för en smula ömhet
och medlidande. För första gången önskade hon frivilligt giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
