Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har han i sitt skrin många arcana och örter, som bringa
liv eller död, och känner han i sin kunnighet mången
mäktig hemlighet, så känner han ock i sin fromhet den Herrens
makt, som genom sitt lidande segrat och segrar. Han bär
hans bild instucken inom kåpans rep och nu lyfter han den
över fru Ursulas huvud. Han lyfter den mot facklorna, han
lyfter den mot brännande, hatförvridna ansikten.
Vem dömer, där Domaren är?
Vad ynglingens värja och mod ej mäktat och ej ens herr
borgmästarens myndighet, det mäktar munken, en stor Herres
tjänare. Hopen viker tillbaka. Knektarna bilda åter ring
framför trappan. Borgmästaren träder med förnyad värdighet inom
ringen åtföljd av några stadens äldste. Och nu framför munken
sitt viktiga ärende och berättar slutet på den berättelse, som
mäster Anton i sin vrede och smärta avbrutit. Pulvret, som han
givit fru Ursula, var icke gift. Vad hon än må ha brutit
genom trolöshet och ond vilja - saker till mästarens död är
hon icke.
De värdiga männen lyssna med förundran och misstro. Väl
må de sno sina skägg eller stryka sina hakor. Vad har då
skett? Huru förklara mäster Antons plötsliga död under så
hemlighetsfulla och besynnerliga omständigheter?
Men den fromme munkens vittnesbörd väger tungt.
Tveksamt stiger borgmästaren åter upp på trappan och befaller
knektarna att lösa fru Ursulas händer. Han betraktar henne
länge, lämnar henne utan hälsning och med sänkt huvud.
Lyktor och bloss försvinna i mörkret. Fru Ursula står
ensam kvar i den svagt upplysta porten, stirrar ut i mörkret.
Stiger så in i sitt hus.
Munken dröjer obeslutsam i dörröppningen. Vill väl helst
lämna det skräckfyllda huset och dess härskarinna. Men
känner sin Herres bud och sin fromma plikt.
Han följer fru Ursula, han finner henne i salen, där elden
sjunkit till glöd. Hon står som en skugga mot sovkammarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
