Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade hon:
- I veten väl att jag önskade min husbondes död. Kan
viljan allena döda?
Han svarade:
- Förvisso nej. Den onda viljan kan ej döda.
Men hennes oro stillades icke och då en stund förflutit
sade hon på nytt:
- I veten väl, fader, att jag hatade min husbonde.
Förvisso hatar jag honom ännu för all den skada och ofröjd,
han berett mig. Så sägen: kan hatet allena döda?
Då talade munken henne till rätta och bannade hennes
misströstan. Än vidare satte han en slända i hennes hand
och befallde henne att ej tänka på annat än sin spånad. Men
av lintotten i hennes hand blev en låga, och av lågan en stor
eld och av elden ett flammande bål. Så tärde henne oron.
Och vandrade hon under stigande ångest av och an i
rummet bemödande sig att i minnet återuppliva varje
omständighet vid hennes sista möte med mäster Anton. Stående
framför sovkammardörren alldeles som den där kvällen, försökte
hon erinra sig, hur den gamle stigit in genom den motsatta
dörren, hur han stannat framför henne, hur han betraktat
henne med ett sällsamt uttryck i sitt ansikte, hur han gått
bort till en annan del av rummet och hur han där, vändande
henne ryggen, begärt en dryck.
Till yttermera visso går hon nu själv samma väg, som
mästaren den aftonen gått, och hon stannar på samma ställen
och i samma ställning som han.
Då faller Guds dom över fru Ursula.
Ty det beger sig, att den lille munken stiger upp från
sin plats och träder fram till skänken för att läska sin strupe.
I spegeln ser fru Ursula honom lyfta ett vattenkrus, som står
på skänken, och därur fylla en bägare.
Och vid samma spegel hade mäster Anton stått och vid
samma skänk fru Ursula, då hon tömde giftet i bägaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
