Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. I Schweiz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och från klyftan högt över honom hänger en kropp fritt ner,
pendlar sakta. Det är Inez, hon hänger avsvimmad i repet.
Föraren har fått spjärn på den avsats från vilken Inez föll,
han ligger baklänges mot bergväggen och söker att med hela
sin tyngd och muskelkraft motväga tyngden i andra ändan
av repet. Hans krafter äro så gott som uttömda och gång
efter annan ser det ut som om kroppen skulle brista i sin
spjärnande ställning. Han har linan lindad dels om kroppen,
dels om högra armen. Han släpper taget med vänstra armen
för att stoppa en handfull snö in i sin brännande torra mun
och för att gnida sig med snö över panna och ögon.
Och kvinnokroppen pendlar sakta fram och åter. Straxt
nedanför stupet skjuter bergmassan fram i en skarp kant och
kanten gnager på det pendlande repet, som redan är till
hälften slitet. Så glider plötsligt repet några fot längre ner,
ty föraren har glidit några fot innan han fått tag på nytt spjärn
och kämpar för att behålla det. Och bergskanten börjar gnaga
på det nya stället på repet.
Fru Marten och hennes trotjänare ha kommit in i
hotellrummet. Tjänaren gör i ordning hennes stol då dörren till
rummet rycks upp av den sinnesförvirrade gamla engelskan,
skälvande av iver att få berätta vad redan hela hotellet vet. För
all del, ta det med ro, sätt er, bli inte orolig, skriker hon,
ni kommer säkert att svimma men det får ni inte göra. Fru
Marten blir orolig. Hon frågar kort vad det är frågan om.
Och missen pekar med en dramatisk gest mot fjället - er
man! er stackars man! Fru Marten rycker till, hon kippar
efter andan men hennes första åtgärd blir att gripa trotjänaren
hårt i armen. Icke för att hålla sig uppe ty kroppen är rak
och lugn, men de båda, trotjänaren och matmodern stirra
varandra in i ögonen och deras uttryck är varken rädsla,
ångest eller sorg utan endast som nyss hos René en
ögonblicklig och ohygglig spänning. Så slappnar hon plötsligt,
vinkar åt missen att gå i det att tjänaren hjälper henne ned i
stolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
