Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. I Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grepp och för honom ut genom dörren. Själv stannar hon
kvar hos fru Marten.
Felix har bevittnat scenen utan att klart förstå den. För
att få en förklaring går han hastigt in i salen, genom vars
fönster han kan följa med vad som händer i herrummet.
Där står den grove herr Marten med en liten smäcker käpp
i handen, bidar, och genom dörren kommer Pysen smygande
steg för steg, ögonen uppspärrade av skräck. Han stannar.
- Kom närmare, säger fadern och steg för steg kommer
han. Då tar fadern honom i armen, inte hastigt men så
mycket hårdare. Han pekar med käppen på det öppna skåpet
och den skälvande Pysen viskar fram sin bekännelse. Fadern
släpper sitt tag. Håll fram händerna, säger han åt pojken.
Med en obetvinglig rörelse gömmer pojken händerna på
ryggen, men under faderns befallande blick krypa de åter
fram. Och Marten höjer käppen och slår till.
I det lilla rummet har fru Marten rest sig vid Pysens
genomträngande skrik. Hon vacklar framåt för att skynda
till sonens hjälp, men Inez håller henne tillbaka: kära barn,
säger hon, ta det inte så hårt. Pojken behöver aga och du
kan i alla fall ingenting uträtta.
I herrummet står Pysen inklämd i en vrå, händerna tryckta
mot bröstet, dödsskrämd. Och framför herr Marten står René.
Hon har ryckt käppen ur hans hand. Ett ögonblick ser det
ut som om han skulle vilja kasta sig över henne, men så tar
han saken från den humoristiska sidan och ler sarkastiskt,
och han säger ungefär detsamma som Inez sagt modern. Men
när han nu vill gå fram mot pojken och René trotsigt ställer
sig i hans väg brister den obehärskade vreden fram och han
griper henne i skuldran.
Då har den store egoisten, Felix Gray fått nog:
- Vid Gud, Felix, nu är det på tiden att du gör den där
hövlighetsvisiten!
Betjänten står och väntar på att få hjälpa till med
omklädseln, men Felix skyndar förbi honom utan ett ord, rycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
