Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vredens knyckiga brådska i sina rörelser och när hon nu
förvånad frågar om inte Inez kommer med hem, snäser han
till ett tämligen obehärskat svar: Stig i, säger han och stiger
själv i gondolen. Därigenom slipper han se det svaga
triumferande leende som drar över Renés läppar.
Uppkrupna på ett sandrev i havet sitta de båda kurtisanterna
och flirta. Men Felix tänker:
- Ändamålet helgar medlen, det är sant! Men det vore mig
vida behagligare att växla ett par kulor med vännen Marten.
Och när han ett par dagar senare sitter i den martenska
salongen och lyssnar till musiken och drar långsamt bloss på
bloss från cigarretten, i en hopsjunken men bekväm ställning,
tänker han vidare:
- Nej, ändamålet helgar inte medlen - jag vill göra allt
för fru Marten - blott icke detta avskyvärda hyckleri!
Han vrider på huvudet och ser på René där hon sitter nästan
dold bakom en stor grön växt. Hennes ansikte är orörligt
som en Sfinx’ ansikte. Så ser han åt andra sidan. Där sitter
Inez vid flygeln, det är hon som spelar. Genom dörren
till herrummet ser han också Marten, som vandrar fram och
tillbaka som ett djur i bur, passerande ett bord med
dryckesvaror. Han tar sig då och då en stadig klunk ur grogglaset.
Han ser ut som en man den där länge gått och tumlat med
gnagande tankar och som börjat pinas fram till ett beslut.
Felix vänder sig därifrån och stirrar ner i golvet:
- Lyckligtvis tror jag att vi nalkas en katastrof. Desto
bättre, öppen strid har jag ingenting emot.
Inez slår an att slutackord, reser sig med en viss élan och
vänder sig om med ett strålande leende som dock slocknar
när hon ser först på Felix, så på René, som vaknar upp ur
sina drömmar och säger henne en komplimang med lätt
hånfullt krökta läppar.
Felix reser sig och går fram till Inez. Det falska
förhållandet dem emellan besvärar honom så att han till och med
finner det svårt att säga henne en banal artighet. Men han gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
