Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så vänder han sig till fru Marten och är åter fullkomligt
konventionellt ogenerad:
- Så fumligt jag bar mig åt, säger han. Jag ber tusen
gånger om ursäkt. Fru Marten gör ett icke alldeles lyckat
försök att hålla samma min och ton som han. Pysen har
kommit fram till henne och i det hon lägger armen kring
hans skuldror drar hon sig bort mot dörren. Marten står vid
lilla bordet, fyller ett glas som han tömmer. Och Inez, som
sitter kvar där hon satt, betraktar honom oavvänt och då deras
blickar mötas rycker hon helt lätt på axlarna.
Några dagar senare står Felix med ett brinnande ljus i
handen. Han placerar det i det smala genomgångsrummets
fönster och drar sig själv i skymundan. Han väntar tydligen
på att ljuset skall observeras av någon i huset mittemot.
Under tiden tänker han:
- Herr Marten har inte återfordrat sin revolver och jag
har inte heller återlämnat den. Jag tror att både han och jag
bida det rätta ögonblicket.
Nu avtecknar sig en kvinnosilhuett i fönstret mittemot.
Ett brinnande ljus ställs till tecken även i det fönstret. Damen
har ett tätt flor, eller snarare en slöja kastad över huvudet.
Så snart Felix sett ljuset mittemot släcker han sitt ljus.
Även det andra slocknar. Felix lämnar rummet.
Det martenska huset har en liten sidoport vettande åt den
smala kanalen. Vid dess brygga ligger Felix’ gondol och
väntar. Den beslöjade damen kommer ut ur porten, stiger
ner i gondolen, som glider ut på Canal Grande.
Strax ovanför bryggan kommer an annan gondol från övre
delen av den smala kanalen. I den sitter herr Marten, ensam.
Han sitter inte, han står upp i den rankiga farkosten. I
det skymningsmättade ljuset har han upptäckt att en gondol
medförande en beslöjad dam lämnade hans brygga. Han
tyckte sig också känna igen vem damen var. I stället för att
landa vid sin trappa ger han gondolieren befallning att följa
efter damens gondol. Kommen till hörnet av Canal Grande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
