Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. På godset i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvärs över hällen. Han tvärstannar vid stupet. Där nere i
klyftan ligger Mariens kropp, bröstet häves ännu.
Längre ner i klyftan kommer de drivande hundarna och
plötsligt reser sig i småskogen en björn och lunkar uppåt
klyftan där Marten ligger. Då rasslar Felix utför stupet,
han springer rätt fram mot björnen och får nu först klart
för sig att han är vapenlös. Han vill kasta sig åt sidan, men
björnen är över honom.
Jägarna komma rusande ur skogen, en av dem skjuter. Och
björnen tumlar om och faller. Samtidigt smäller ett skott från
stupet. Det är tjänaren som bränner av den andra pipan i
sitt gevär. Därpå klättrar han utför och springer fram till
de tre kropparna, björnen och de två männen som ligga där.
Några av männen komma fram till Felix, sätta honom upp,
badda hans tinningar och sätta fältflaskan till hans mun. Han
slår upp ögonen, ser sig yrvaket omkring, men faller ihop
och måste bäras därifrån.
Vid Martens kropp ligger trotjänaren på knä. Nu komma
jägarna fram även dit. De undersöka den döde och finna
skottsåret. De vända sig till tjänaren för att få en förklaring.
Och tjänaren svarar med sänkt huvud - jag siktade på
björnen men kulan gick på sned -
Tjänaren ser så trovärdig och så skuldmedveten ut att ingen
tvivlar på hans ord. Under allmän sorg lyftes den döde och
bärs bort av vännerna, under det att tjänarstaben tar hand
om björnen.
Felix vaknar upp i sitt rum. René sitter vid hans sida.
Hon berättar för honom vad som hänt och ber honom
hålla sig lugn. Det har konstaterats, säger hon, att herr
Marten föll för sin trotjänares vådaskott. Hans ansikte får
ett drag av bitter självironi då han säger:
- Det kan man kalla en underlig slump! Hans baneman
blev den som tjänat honom trognast - och som kände
honom bäst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
