Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ni kan inte återvända till den där människan! Ni behöver inte
känna er stå i tacksamhetsskuld till mig ty det är för mig en
ren småsak. Jag är nämligen rik - mycket rik...
Då ser hon för första gången helt och fullt på honom med
en blick sam alldeles förvirrar honom och hon säger:
- Det hade också varit en småsak för er att hjälpa min
mor, men ni hjälpte henne inte.
Han stryker sig över pannan som för att minnas, men han
begriper ingenting av vad hon säger. Då tar hon ur sin väska
ett litet kort som hon räcker honom. Han läser. På ena sidan
står skrivet: Linnesömmerskan Mathilda Inger och på den
andra sidan står det tryckt: Doktor Axel Fels.
Fels har rest sig upp. Och plötsligt minns han - den
vackra flickan på bakgården - den unge blinde mannen vid
fönstret...
Nu reser sig också Merethe upp, sveper kappan bättre om
sig, betraktar ännu en gång den elegante doktorn och säger:
- Ni hjälpte oss inte - men herr Wunderwald hjälpte oss.
Det är min skyldighet att återvända till honom.
Hon böjer lätt på huvudet och går förbi honom. Han dröjer
ensam kvar.
Och Merethe kommer ut till den Blinde som väntar henne
vid sceningången. De ta en bil.
Utanför ingången till själva teatern går Axels vän och
väntar. Axel kommer långsamt gående med händerna i fickorna,
huvudet sänkt. Han ser knappt vännen som hejdar honom med
massor av frågor. Fels lyssnar med rynkad panna, lyssnar
men hör inte, och plötsligt skjuter han den förbluffade vännen
åt sidan och fortsätter ensam sin vandring.
Merethe står i den svagt upplysta förstugan till sitt hem.
Hon tar fram sina nycklar för att låsa upp dörren men hejdar
sig, lyssnar. Så rycker hon häftigt upp dörren. Hon ser genom
den mörka förstugan in i det starkt upplysta förmaket. Där
sitter i moderns länstol herr Wunderwalds väninna, benet lagt
över ena karmen, champagneglaset i hand. Herr Wunderwald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
