Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Merethe har alltså återvänt till den fattigkasern, vilken hon
under sin korta glansperiod som herr Wunderwalds protegé
och hustru fått lämna. Hon bor sedan ett par dar i den
Blindes lilla kyffe, en kal dubblett, vars fönster vetta åt gården.
Utmed fönsterraden löper, som så ofta är fallet i fattigkvarter,
en för hela huset gemensam, smal balkong med järnbarriär.
Klutar och trasor hänga på tork i fönstren.
Från en angränsande lägenhet kommer soutenören makligt
och dåsigt utdrivande på balkongen. Med cigarretten i
mungipan kliver han framåt och stannar utanför Merethes fönster.
Där innanför står hon, fattigare än någonsin och sysslar vid
ett fotogénkök, på vars låga hon värmer upp några små
matrester. Hon letar i ett skåp där det står en plåtburk och just
inget mer. Hon tar den, sopar den inuti med handen och får
upp några torra brödkanter. Merethe, som är i färd med att
reda till ett morronmål åt sin blinde vän står sannerligen inför
ett svårlöst problem, ett problem som tycks plåga henne mer,
än själva hungern. Och hon är så upptagen därmed att hon
inte ser det bleka, slappa ansiktet som med ett halvt cyniskt,
halvt lystet leende betraktar henne genom fönstret. När hon
nu ser upp, drar han sig hastigt tillbaka.
Merethe ställer tillbaka den tomma burken. Hon fattar ett
beslut. Den Blinde kan när som helst återvända från sitt
morgonarbete på gatorna och kan hon inte skaffa hans bröd på
annat sätt, så måste hon låna det.
Den förståndiga för att inte säga knipsluga kvinnan, som
en gång var hennes mors goda granne och som nu är
Merethes, sitter vid en kaffekopp i sällskap med en väninna, en
kvinna utstyrd i denna förbluffande elegans, som endast
bakgården kan alstra. De söta två äro inbegripna i ett kruserligt
samtal, som nu störs av en knackning. Värdinnan spritter till
en smula förskräckt - alltid förskräckt över oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0204.html
