Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knackningar. Hon öppnar dörren först på glänt, men samtidigt med
att gläntan blir bredare så öppnas det förslagna, igenstängda
ansiktsuttrycket till ett brett medlidsamt och föraktfullt grin.
Ty framför henne står den sturska Merethé, nästan gråtfärdig
trots ett leende och undrar om inte grannen skulle vilja låna
henne litet bröd, bara för en dag. Kärringen nickar nedlåtande,
skjuter till dörren och med ett skadeglatt skratt säger hon till
väninnan:
- I dag lånar hon bröd, i morgon tigger hon och i
övermorgon har vi henne som i en liten ask!
Väninnan gnuggar förnöjd sina händer och i sin glada och
välvilliga sinnesstämning lägger hon ytterligare en semla till1
det bröd som värdinnan tagit från brödkorgen.
Den Blinde kommer gående fram över gården. Fiolpåsen
hänger över ryggen och han söker med käppen sin väg genom
bråtet. Merethe har just mottagit brödet, då hon hör hans steg
i trappan. Hon kastar en ängslig blick över balustraden - ack
hon befinner sig ju på förbjudna vägar. Hon skyndar in i
kammaren, lägger brödet bredvid hans tallrik och sätter fram de
övriga enkla ingredienserna och när den Blinde hunnit fram
i dörren, skyndar hon att lyfta av honom fiolsäcken och de
gå tillsammans fram till bordet.
Den Blinde tar upp den skinnpung i vilken han förvarar
morgonens recett, räcker den åt Merethe och säger skamset
och oroligt, men även så förväntansfull och förtröstande på
det orimliga som endast en blind kan vara:
- Det blev inte så mycket i dag, Merethe, men jag tyckte
jag hörde några silverslantar!
Merethe tar pungen. Även hon är orolig men kanske mindre
förväntansfull. När hon nu ser det magra innehållet kan hon
inte undertrycka en hopplös och besviken min, behöver ej heller
göra det - det är ju ingen som ser henne.
Men där tar hon fel. Ett glåmigt ansikte trycks mot
balkongrutan, två intresserade ögon iaktta hennes besvikelse och en
slapp mun drar sig till ett illvilligt teende. Men den Blindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
