Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ett ögonblick oförstående stirrat på raderna stöter han
häftigt upp dörren. Väl inne i förstugan tänder han det
elektriska ljuset över sitt huvud och läser i dess sken och läser
omigen och står där, som om någon plötsligt och oväntat givit
honom ett hårt slag för pannan. Så störtar han tillbaka ut i
kvällsskymningen.
I sitt rum går Impressarion oroligt fram och tillbaka. Han
kan inte hålla sig stilla av en inre oro. Han hoppar till då
betjänten anmäler doktor Fels, och hinner inte smita undan
innan denne föser ut betjänten ur rummet och stänger själv
dörren efter honom. Stänger den i lås. Impressarion gör ett
försök till ett konventionellt mottagande, men det artiga leendet
blir till ett ängsligt fånflin och han trycker sig upp mot väggen
då Fels kommer fram och med Merethes brev i handen gör
några korta frågor. Impressarion söker komma undan med
några dumma svar. Då blir vreden Fels övermäktig, han griper
honom kring strupen, skakar honom och slungar honom
slutligen ifrån sig. Hopkrupen i en vrå stirrar den skälmen på
sin fiende, som nu när vreden fått sitt utlopp, med vämjelse
vänder sig ifrån honom. Han faller ner på en stol i förtvivlan
över att Merethe kunnat tro honom om en dylik skändlighet.
I den lilla vackra salen med det eleganta bordet står tvenne
tjänare och drar just undan stolarna i det de buga sig.
Merethe kommer in vid Hans Höghets arm. Han bjuder henne
att ta plats och i det han pekar på den tredje stolen säger han:
- Som ni ser är det dukat för tre. Min Tant var verkligen
otröstlig att hon i sista stund...
I Merethes konventionella ansikte förändras inte ett drag.
Hon tänker på helt annat än den höga Tantens göranden och
låtanden. De taga plats under det att lakejen vid buffén sysslar
med att dra upp några vinflaskor. Hans Höghet häntyder
ännu en gång på den tomma stolen i det han säger:
- Är ni skrockfull, fru Inger? Det påstås att där en stol
står tom vid dukat bord, där tar en död vän plats.
Då vänder Merethe ofrivilligt ansiktet mot den tomma stolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
