Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubben varit vittne till den flyktiga kärleksscenen. Att
sergeanten i själva verket lett hans uppmärksamhet till fönstret
vet hon icke, men väl vet hon att tortyr av ett eller annat slag
väntar hennes stackars matmor - av andlig art säkert, men
sannolikt också av kroppslig.
Å ena sidan har han sina order och dessutom omöjligheten
att ingripa innan någonting skett, å andra sidan är det honom
hart när omöjligt att lämna den lilla stackaren allena med
odjuret, helst han själv bär skulden till dess vrede. Vad skall
han göra? Motvilligt väljer han en medelväg - befaller
sergeanten, som ju redan är inne i situationen, att stanna på
gården för att i nödfall ingripa. Så stiger han till häst, lämnar
gården.
Där händer i förstone ingenting. I salen befinna sig
godsherrn och hans unga fru. Det som först oroar henne är
gubbens ovanliga munterhet. Den är inte bullrande. Han sitter i
ett hörn av rummet och fnittrar för sig själv under det att hans
blickar oavlåtligt hänga vid unga frun. Hon går planlöst av
och an sysslande eller låtsande syssla än med ett än med
annat. Slutligen härdar hon inte ut längre, hon måste veta
orsaken till hans munterhet. Å, säger han godmodigt, han kan
inte glömma kärleksscenen. De ungdomarna, de ungdomarna!
Hon tror att han syftar på Mimmi och sergeanten, hon
försöker att skratta hon också i ett skräckbegär att dela hans
sinnesstämning. Han går bort till fönstret och vinkar henne
till sig för att riktigt i minnet återkalla den lustiga scenen.
Hennes ångest stiger men alltjämt försöker hon le.
- Just så här gick det till, säger han och i det han
långsamt drar den stelnande flickkroppen intill sig imiterar han
kärlekssoenen mellan henne och van Loo. Så grinar han henne
i ansiktet. Ack ja, visst måste ju det vara behagligare än att
gå och vänta livet ur en gammal man!
Nu vet hon både vad som har hänt och vad som väntar
henne. Han släpper sitt tag och hon drar sig långsamt och
skälvande baklänges. Han nöjer sig tills vidare med att vräka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
