Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gladlynte, spjuveraktige unge mannen har blivit allvarlig,
nästan melankolisk. Inte minst nu då han - civilklädd -
lämnar kasernea efter att ha tagit farväl av kamraterna, Den
siste han träffar är sergeanten. Han skakar hand med honom
och de båda männen se varandra in i ögonen. Så sänker
sergeanten blicken. Så säger löjtnanten:
- Det är väl knappt troligt att vi träffas mer. Jag ger mig
ut på irrfärder - alldeles som salig Kain i tiden - eller
osalig måste man väl säga.
Han går men efter några steg stannar han, vänder:
- Sergeant, säger han och småler - hur var det - kärade
ni inte ner er där borta - ni vet...
Sergeanten lyfter blicken från marken och ser honom åter
in i ögonen, nickar, men ler icke.
- Nå ja, fortsätter löjtnanten och ler nu inte heller han,
skulle ni återvända till trakten så kan ni ju berätta för vänner
och bekanta att jag givit mig ut på långfärder.
Sergeanten gör honnör och svarar avmätt:
- Ska ske, löjtnanten.
Så skils de.
Och se - sergeanten håller sitt löfte! En senhöstdag kör
han upp på gårdsplanen. Han är civilklädd. Och vem tar emot
honom om inte Mimmi! Någon liten klockarkärlek tycks sitta
kvar i flickhjärtat och det skulle nog inte vilja mycket till för
att armarna skulle slås kring hans hals. Men det lilla som
behövdes kommer inte alls. Han betraktar henne ytterst kyligt
och högdraget, frågar om hennes nåd tar emot. Flickan stirrar
häpen och snopen på honom.
Hennes nåd promenerar i parken. Hennes sorgdräkt
stämmer rätt väl med höststämningen utom henne och inom henne,
Nu lyser hon upp nästan som Mimmi - vid åsynen av den
forne gästen. Kommer han med hälsning från en viss annan
gäst? Visst gör han. Men hälsar först på det allra
ridderligaste, ja, på ett nästan för hjärtligt sätt. Hon tänker inte
stort därpå - nyfiken efter nyheter som hon är - men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
