Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönster spela fyra herrar. Den ene är sergeant Olsson, och
det är honom som kameran visar oss i storbild.
Den gamla utpyntade damen har tydligen gripits av ett
lindrigt vanvett. Hon irrar omkring bland badgästerna fast
uteslutande de manliga, och lornjetterar dem närgånget i
ansiktet för att strax därpå med uttryck av besvikelse och förakt
vända sig bort och ila till nästa offer.
Det skymmer ren då hennes son, före detta sergeanten, i
sällskap med sina spelkamrater kommer upp på hotellets
terrass och slår sig ner vid ett färdigdukat tebord.
Gumman letar nu bland herrarna vid borden på terrassen
och hamnar vid sonens bord, där hon äntligen förklarar sitt
egendomliga uppförande. Hon berättar överlycklig att betjänten
sagt att hennes älskade gullgosse van Loo skulle finnas på
platsen.
- Har du inte hört det? Är du inte glad att få råka honom?
Ack, var kan han hålla hus? Och gumman tullrar vidare och
fortsätter sitt energiska letande.
Sergeanten har tydligen ingenting hört och hans glädje visar
sig vara synnerligen minimal. Ja, han förefaller att bli nervös,
så nervös att han inte längre kan sitta kvar vid bordet utan
ursäktar sig hos kamraterna och går sin väg in i hotellet.
I det mindre rummet i van Loos dubblett står han och
Helen i en lyssnande ställning. Någon har knackat på det
yttre rummets dörr och någon stiger in utan att vänta på svar.
Helen stannar i det inre rummet men van Loo går mot dörren
till det yttre rummet.
Sergeanten står mitt i rummet och de båda herrarna mötas.
Man kan inte säga att mötet är vidare hjärtligt. Snarare dovt
morrande, åtminstone från sergeantens sida. Han uppmanar
van Loo att genast lämna platsen utan att försöka få tala
med Helen. I annat fall tänker han inte låta hindra sig i att
låta rättvisan ha sin gång. Han är än så länge hövlig, lugn
och en smula överlägset kall. Van Loo ser betänksam ut.
- Jassa, det menar du! Du tror att du har mig fast. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
