Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN LÖJTNANTSSPOLING
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du skrämmer mig inte med hot om angivelse. Och vad Helen
angår så - stig ut, Helen, jag ber.
Helen kommer ut i det yttre rummet. Hon är upprörd över
mannens hot. Förskräckt vid tanken på att han skall sätta det
i verket. Hennes offer skulle då ha varit förgäves. Tanken
pinar henne.
Sergeantens hövliga lugn är bortdunstat. Så snart han får
se Helen brusar hans ilska upp. Han hotar van Loo kraftigare
än tillförne. Van Loo tar det med absolut lugn.
- Var så god och ange mig. Gärna det, men Helen släpper
jag inte ifrån mig mera.
Då han tar Helen försvarande i sina armar rusar sergeanten
på dörren.
Gumman sitter på terrassen och sörplar i sig en
glassportion. Hon är trött av allt letandet och dricker kaffe till
glassen. Nedanför terrassen sysslar betjänten med badattiraljer.
I dörren till hotellet kommer van Loo. Han ser ledsen och
nervös ut. Tänker gå rakt över terrassen ut i parken. Men
hejdas av ett rop och ser sig omkring.
Vid bordet där hon suttit står nu gumman med utbredda
armar och strålande min. Äntligen får hon omfamna sin
älskling. Hon kan inte vänta till dess han lotsat sig fram mellan
borden till det där hon står, utan hon galopperar i kort galopp
honom till mötes, fullkomligt obekymrad om alla de knuffar
hon utdelar till höger och vänster. Och sedan de dansat runt
ett par bord för att nå varandra smaska de äntligen samman
till stor häpnad och ej ringa munterhet för societen.
Gumman vill inte bli utskrattad, hon vill i lugn och ro tala
med sin lille löjtnant. Hon tar honom under armen och de gå
över terrassen ner mot parken. Alldeles nedanför terrassen,
och strax intill den plats där betjänten sysslar står en bänk.
Där slå de sig ner. Van Loo är sig lik från förr, tjuvpojke
och öm mot sin gamla väninna. Gumman berättar och berättar!
Van Loo börjar bli intresserad. Vad är det hon berättar? Jo,
att sonens äktenskap alls inte är lyckligt. Inte kunde det bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
