Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig bakåt till knivfästet. Men antastaren tar reson, skrattar,
rymmer fältet och gör rätt däri. Ty Luigi är Carmelas
fästman och ej hågad för skämt. Rivalen kvitt småler han mot
Carmela och hon svarar.
Men i köket sitta vid bordet farfar Torriddu och Tonio,
förvaltaren, mittemot varandra, sleva ur samma skål, tysta.
Så resa de sig på en gång, korsa sig och gå mot en liten dörr
i bakgrunden. Farfar öppnar dörren, Tonio tar av sig mössan.
De stiga in i en kammare, stänga dörren. Vid elden står som
förut änkan Potenzano och hos henne Ruggiero, sonen. Men
knappt har dörren stängts, förrän änkan snabbt smyger sig
fram till den, lyssnar. Ruggiero ser förvånad efter modern,
men alldeles som nyss barnen så lockas nu han av plättarna,
sneglar mot den lyssnande modern, smugglar finurligt plätt
efter plätt i mun, tuggar för tu...
Kammaren i vilken de båda stigit in är ej stor och fylles
nästan helt av en väldig tvåmanssäng med otroligt svällande
bolstrar. I bolstrarna ligger en gammal, gammal gumma -
ögonen slutna, ansiktet orörligt som en döds ansikte. Farfar
och Tonio stå vid sängen och betrakta henne och Tonio vrider
oroligt sin mössa. Slutligen säger han:
- Farmor Maruzza, en olycka väntar oss. Vår husbonde
tänker lämna staden och återvända hit till Rocca Caprea.
Den gamla förblir stilla med slutna ögon men läpparna röra
sig och hon svarar:
- I sex år var han borta och sex gånger om året har det
ryktats att han skulle återvända. Låt sorgen vänta men håll
din port på glänta.
Då vrider Tonio än mera försagd sin mössa och säger:
- Farmor Maruzza, det givs ingen undanflykt. Hertigen
kommer ren i morgon och med honom sonen och dottern och
gäster dessutom. Kanske stannar han en månad, kanske ett år.
Nu slår farmor upp ögonlocken och blottar ett par mörka,
alltjämt glänsande ögon. Hon ser på farfar och han nickar
sakta. Hon sätter sig upp och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
