Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vännen, skakar på huvudet. I kammardörren står farfar, tar
emot de sista båda kärlen, stänger dörren om sig. Och farfar
säger till farmor och Tonio:
- Örnen är snabb men räven är förtänksam. Vem av dem
vinner? Åter väger han en av sina kära pungar i handen,
sänker ned den i ett av krusen.
Ruggiero kommer ut på gården med ett par brinnande
facklor som han fäster i murens krampor. Så går han bort till
Luigi och lägger handen på hans axel. I detsamma rätar denne
upp sig, han skjuter vännen åt sidan och stirrar mot
landsvägsporten. Det är Carmela som kommer, stilla, försökande
att dölja sin ångest. Hon går fram mot brodern och
fästmannen. Duken i Luigis hand vecklas upp: utan att taga
blicken från flickan böjer han sig ned och doppar den i
gödselvattnet, kramar den till en boll, som han slungar emot henne
och med plötslig smidighet och snabbhet, kastar han sig över
henne, sliter av henne örhängena. Ruggiero har stått som en
stenstod, störtar nu emellan, vräker Luigi tillbaka och drar
blixtsnabbt ur stövelskaftet den långa, sicilianska kniven. Då
ropar Luigi:
- Vill du hämnas hennes skam så gå till slottet! I går gav
hon mig fästegåva, jag henne; i dag har hon följt Fabricio!
Ruggiero vänder sig långsamt mot systern, tvekande, rädd
att söka bekräftelse. Men Luigi fortsätter i allt vildare tempo
sina anklagelser. Hans röst väcker den sovande gården; ur
hålorna kräla gummorna fram, snart följda av gårdens
arbetare, kvinnor, barn. Men nu har änkan Potenzano skyndat
till, och följd av Ruggiero, Luigi och några av gummorna för
hon dottern in i köket, stänger dörren.
Här mötas de av farfar Torriddu. I gubbens närvaro
stämmer Luigi ned tonen men upprepar sin anklagelse. Den gamle
vänder sig mot flickan, som står där varken trotsig eller
ödmjuk, snarare liknöjd, frågar:
- Är det sant?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
