Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För ett ögonblick flammar trotset upp hos flickan och hon
jakar utan blygsel.
Då griper Ruggiero hårdare kring knivskaftet, då lyfter
farfar Torriddu sin stav, men änkan Potenzano ställer sig framför
dottern och till gubben säger hon:
- Mannen är eld och kvinnan är blånor - piska djävulen
som för dem samman!
Staven sjunker, farfar går bort till muren, han tar fram en
väldig nyckelknippa och låser upp dörren till en skrubb, griper
flickan i armen, slungar in henne i skrubben och låser. Han
står ett ögonblick i tankar, hans blick faller på Ruggiero, han
går fram till honom och vrider långsamt men med styrka
kniven ur hans hand, han säger:
- I afton är ditt blod för hett; den kloke har gott om tid.
Farfar Torriddu återvänder till kammaren.
Han har rätt: Ruggieros blod sjuder ännu av skymfens
hetta. Han vill gå men modern håller honom tillbaka, kämpar
med honom, smeker honom, trycker ned honom på bänken
bredvid spisen, hon torkar svetten ur hans panna, stryker till
rätta det fuktiga, toviga håret, hon tar en mugg med mjölk
från hyllan och ger honom att dricka så som man ger ett
barn - och dessa moderliga händer, dessa smekningar och
omsorger från barnaåren stilla och söva. Hon sätter sig
bredvid honom;, tar hans hand mellan sina. Hon talar om hans far,
som även han ägt den underbara förmågan att hela men som
förlorat den sedan han fläckat sina händer med blod. Förlorat
gåvan och med gåvan livslusten, modet, tron på sig själv. För
den människa, som helgonen förlänat en underbar makt, finns
intet viktigare än att vårda och bevara gåvan. Förlorar hon
den, är hon själv intet, ett tomt kärl, en kropp utan själ.
Under det att modern sålunda lugnar sonen, sker i
kammaren något helt annat. När farfar Torriddu trädde in hållande
Ruggieros kniv i handen, trädde han in i ett ugglenäste.
Gummmorna ha samlats i kammaren, den är trång och de ha tagit
plats varhelst de kunnat, på golvet, på hyllan under taket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
