Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slottsparken. De båda ungdomarna äro emellertid ej bekajade
med något sicilianskt svårmod. Morgonsolen är ännu ej för
het, havsvinden sveper doftbemängd över slottsterrassen där
bollnätet är spänt. De förvildade påfåglarna skrämmas ej
längre av flyende fötter, skrida gravitetiskt fram och tillbaka
på terrasskrönet skrytande med sin fjäderprakt. Och de båda
unga bolla med ord och spela med bollar, leka och le.
Tydligen är Fabricio spelets mästare. Han visar sin motpart ingen
förskoning, han är egoistisk, oridderlig - påstår hon. Ja, det
är han och det tänker han vara. Inte ett uns av sitt mästerskap
ämnar han offra för att giva henne en chans. Den
förtrytsamma miss Jane kan dock ej låta bli att beundra honom. Han
är triumfal i sin smidighet, skicklighet, stålfjäderspänstiga
träffsäkerhet - han överträffar sig själv...
Tills han plötsligt förändras. Det sker i ett ögonblick då
han sprungit fram till terrasskanten och böjt sig ned för att
taga upp en boll, som miss Jane förlorat. Några sekunder
förblir han i sin nedhukade ställning, spejar nedåt parken.
Han reser sig långsamt, tar några steg, vänder tillbaka för
att speja på nytt. Miss Jane ropar otåligt på sin boll, icke
förty blir han stående orörlig - först då hon kommer emot
honom, rycker han sig lös ur sina tankar och spelet fortgår.
Men smidigheten, den överlägsna träffsäkerheten är borta, det
är miss Jane som triumferar. Det händer till och med att
Fabricio mitt i ett slag vänder sig om och spejar nedåt parken
- missar den enklaste boll...
Från de stora parkgrindarna upp mot terrassen leder en allé
av tät lager och från denna utgrena sig smala vägar mellan
väggar av välklippt myrten. Det är i denna allé, Fabricio
blickat ned - och upptäckt Ruggiero. Han går tungt och
långsamt, en smula tvekande. Han å sin sida har upptäckt de
båda på terrassen och inser att han måste bida sin tid. Han
stiger in i en av myrtengångarna, döljer sig, håller vakt. Han
är klädd i sin arbetsdräkt och hela hans varelse har fått en
viss arbetstyngd, någonting fritt från överilning men orubbligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
