Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Men kära... stammar Fabricio förvirrad, det var ju
bara... helt enkelt... en lekkamrat från fordom.
- Just vad jag tänkte! konstaterar miss Jane belåtet. Och
lekkamrater bör man aldrig störa. Kom låt oss gå. På tå.
Och Marcelias varning? Den kom för sent. Just då den
gavs i parken, stod en bister herre på släkten Potenzanos gård,
som ovanligt nog låg öde. Han dunkade med sin käpp på
köksdörren och Tonio, förvaltaren, trädde ut, bredskuldrig,
trygg, frimodig. Den bistre säger:
- Jag är hertigens advokat och ombud. Du skall genast
lämna mig dina räkenskaper.
Svarar förvaltaren efter en fundering:
- Jag har aldrig fört räkenskaper, ej heller min far före
mig eller hans far före honom. Varför begär hertigen detta?
- Därför, svarar den bistre, att du har stulit hans pengar
och skingrat hans ägodelar.
Säger förvaltaren efter en ny fundering:
- Vad vi haft rätt att taga, har vi tagit, och resten har vi
givit husbond. Så har det alltid varit - varför skulle det
ändras?
- Gott! genmäler den bistre, då skall ditt hus genomsökas
från golv till tak.
Nu gör förvaltaren en kraftig rörelse som han dock genast
behärskar, ur hålorna sticka huvuden fram men gården är
tämligen folktom. In genom landsvägsporten komma två
civilklädda män beväpnade med grova käppar och följda av sex
karabinjärer. De båda männen och den bistre börja
undersökningen, vända upp och ned på allt, försvinna i hålorna från
vilka då barn och djur komma utrusande för att gömma sig
i nästa håla. Karabinjärerna postera på lämpliga ställen, en
av dem, som knappast ser ut att vara något ljushuvud, ställer
sig vid gången mellan stora och lilla gården. Farmor och
fanfar komma ut, ställa sig vid den soligaste väggen och stå där
så orörliga och oberörda som om de endast ville värma sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
