Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korstecknet över hans huvud. Och farmor böjer sig fram,
hennes ögon äro bländade och de skälvande händerna måste
treva och söka. Hon tar Tonios huvud, kysser hans kinder
och panna, står åter orörlig. Tonio reser sig, bugar för de
gamla och korsar sig. Han går fram mot gruppen av
gårdsfolk, stannar på något avstånd, bugar och korsar sig. Änkan
och gårdsfolket svara genom att korsa sig. Till sist bugar
Tonio, förvaltaren, och korsar sig inför madonnan över
stalldörren. Och han har tagit farväl av släkt och gård. Han ställer
sig mellan tvenne karabinjärer och de marschera ut genom
porten. Utanför hålla ytterligare sex karabinjärer till häst; hans
nåd på slottet vet vad det vill till för att verkställa en
arrestering på Sicilien. Längre bort, där vägen går tätt under berget,
väntar fångkärran. Förvaltaren marscherar käckt framåt och
pratar muntert med sina båda väktare. De komma kärran allt
närmre, de äro alldeles under berget - då ger han den ene
väktaren ett slag över strupen, den andre samtidigt en spark i
magen, störtar fram mot berget, griper i de nedhängande
buskarna, klättrar som blott bergsbygdens son kan klättra.
Karabinjärerna efter honom till fots och till häst. Dessa hästar äro
inga dåliga bergsbestigare, men deras ryttare känna ej berget så
väl som Tonio. Ur porten strömma gårdsfolk och karabinjärer.
Änkan Potenzano ligger på knä framför madonnan. Hennes
dotter Carmela står vid porten, stirrar med stelt vidgade ögon upp
mot berget, läpparna röras mekaniskt som i bön. Orörliga
kvarstå vid den soliga väggen farmor och farfar. Vad ske skall, sker.
Och Tonio klättrar. Hans försprång blir allt större och
dock finns ingen räddning. Han når bergskammens topp.
Framför honom ligger stupet, från båda sidor komma ryttarna,
under honom de klättrande karabinjärerna. En triumf har han:
han har undgått fängelse och tortyr, man skall icke avtvinga
honom en bekännelse, som skulle bragt olycka över släkten
Potenzano. Förgäves skall hertigens hejdukar söka bevis. Han
vänder sig om mot sina förföljare, leende, hånande. Och kastar
sig bakåt i stupet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
