Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med löss. Ska då hertigen få fördärva dem alla? Nej, inte
det heller! Yxan måste gå men vem vill hålla i skaftet? Ingen,
tycks det.
Då inträder i ruinen två kvinnor, en gammal, en ung,
farmor och Carmela. Mellan sig bära de krukan och ställa den
ifrån sig. De betrakta männen, flickan med flammande, spotskt
utmanande ögon, gumman med lurande intensiva blickar. Det
oroar dem, det sticker och plågar, de vrida sig, de vända sig
men kvinnornas blickar släppa dem ej. Luigi är den förste
som faller till föga. Han går fram till krukan, sticker ned
armen, tar upp en kula, visar den för farmor, farfar, kastar
den. Och liksom då ett får hoppat över stättan, hela flocken
följer, så komma de nu fram först en efter en sedan allt flera
åt gången gripna av iver att lära känna sitt öde. På samma
sätt som Luigi visa de gubben och gumman kulorna, slunga
dem sedan, några med synbar lättnad, andra med eller låtsad
liknöjdhet. Nu är Ruggiero inne i klungan, som redan börjar
trängas kring krukan. Hans mor har gjort en liten rörelse
som för att hålla honom kvar och söker nu förgäves upptäcka
honom bland de andra.
Han tar sin kula, likgiltigt, rycker till, då han betraktar den
och knyter ofrivilligt handen kring den som för att dölja.
Så blir han stående orörlig, skräckslagen några sekunder under
det att de andra alltjämt passera förbi de gamla. Äntligen
märker farmor Maruzza att han står där med sluten hand.
Hon tar den och ser spörjande på honom och som om han
ändå skulle våga förtro sig till henne, den gamla, farmor, som
om åtminstone hon skulle ha medlidande med honom, rädda
honom, tyr han sig till henne, öppnar i smyg handen, tigger
med ögonen om råd, hjälp. Farmor Maruzza tar kulan, synar
den - så tar hon Ruggiero i armen och för honom de få
stegen fram till farfar, räcker honom kulan. Farfar i sin tur
synar kulan och utan att visa ett spår av sinnesrörelse håller
han upp den inför de kringstående. Trängseln kring krukan
upphör genast, men ingen visar sinnesrörelse, ingen frågar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
